artefakt

Häromdan var jag på jobbintervju och kände mig på klassiskt vis som en ursketen wettex-
trasa efteråt. Det enda som hjälper då är en kopp te och en chokladboll! Jag slank in på caféet Brunos här i Göteborg och blev återigen positivt överraskad på te-fronten. Jag har bestämt mig för att inte vara krånglig och be dem göra på "rätt" sätt, utan helt enkelt bara se vad som händer som nån sorts statistisk undersökning. Och de gjorde RÄTT! Blev så där fånigt glad som bara nördar kan bli. Fick min chokladbloll och njöt av mitt te och den sköna stämningen på caféet. Trots mycket folk och väldigt trångt bakom disken var tjejerna som jobbar där trevliga och tålmodiga med både kunderna och varandra. De utstrålade helt enkelt sympati. Gud, så mycket det gör för stämningen och trivseln! Tyvärr har de ingen hemsida att länka till men de finns på Postgatan 33, mellan Nordstan och Kronhuset ungefär. Gå dit!

 

För er som inte redan hittat dit vill jag tipsa om Threadless där man kan shoppa t-shirtar som inte liknar några andra. De har ett otroligt stort urval av underbara, knäppa, sjuka, söta, roliga tryck för alla (även barn). Dock inte alltid helt politiskt korrekta…! Det är bra kvalitet och snabb leverans, och dessutom har de rea med regelbundna mellanrum så man kan komma undan med bara en hundralapp (inklusive frakt från USA) per tröja. OCH vem som helst kan skicka in designförslag… Här är  några favoriter:

 

Kollage av bilder från www.threadless.com

Snart är det jul! På Ikea har det redan varit jul länge. Men det är inte den allt tidigare julskyltningen detta inlägg ska handla om, utan fenomenet "konstig design". För ett antal år sedan (2003?) hade just Ikea nedanstående tre käcka tomtar i sin julkollektion, men jag undrar: Hur tänkte de här? Tänkte de alls? Var det någon som skojade till det lite, men ingen annan fattade det roliga (i synnerhet inte designchefen)? Small, medium, large. Snillrik stilisering... eller inte.

I söndags såg jag Julie & Julia om den berömda amerikanska kokboksförfattaren Julia Child och gick sen hem och letade reda på anteckningsboken från min franska matlagningskurs. Det var inte på Cordon Bleu utan hos en liten tant med pyttelitet kök – men i Paris. Vi kursdeltagare tittade bara på medan madame snabbt svängde ihop olika rätter på den flammande gasspisen. En rätt hette frison* och den har jag inte sett nån annanstans, men den är god och just nu när vitkålen är ny och fin, ska man testa den.

 

Frison

vitkål, ½ kg för 2 personer

ris

salt

emmentalerost

crème fraîche

 

Ugnen på högsta värme.

 

1. Skär kålen i småbitar (ta inte med de hårdaste delarna) och koka tills den är lite lagom mjuk.

2. Koka ris, en halv matsked per person, med salt, i cirka 20 minuter.

3. Varva kål och ris i en ugnssäker form. Riv osten och lägg på.

4. Sätt in formen i ugnen tills osten fått fin färg.

5. Häll på crème fraîche och servera.

 

Till stekt korv kanske.

 

 

*Frison uttalas med tonande s, annars blir det frisson och det betyder rysning. Denna rätt är inte rysansvärd. Kål är jättegott!

 

/ Sigbritt Ernald

 

Hösten kan vara vansinnigt vacker. Visst är det supertrist att sommaren är slut sedan länge, men så här i oktober innan alla löv fallit kan det vara helt magiskt. Passa på att njuta innan alla träd är kala och trista!

 

Hösten är ännu härligare i vackra miljöer, när löven ligger som strössel på resterna efter sommaren. När jag var i Linköping häromhelgen passade jag på att fota lite i det nästan löjligt idylliska "Gamla Linköping". På 1940-talet bestämde man att det skulle uppföras ett "Östergötlands Skansen" i just Linköping och ett antal äldre byggnader från trakten flyttades således till nämnda plats. Det som är så läckert, som skiljer sig från till exempel Skansen i Stockholm, är att det bor ett 50-tal personer permanent i de gamla kvarteren för att det inte ska bli helt dött och öde under lågsäsong. Det ger hela området en levande och mysig karaktär året om. Detta fick jag berättat för mig av en underbar gammal farbror som driver områdets Postmuseum.

 

Eftersom jag är en seriös fika-junkie tog jag en kopp te på Dahlbergs Café som ägs av en annan go' gubbe - "tv-profilen" Ragnar Dahlberg.  En fika utomhus med kamera, höstlöv, strålande sol och blå himmel i fin miljö är ganska najs.

 

(Foto: Lena Grön.)

Ikväll är en bra kväll, jag är lycklig. Och detta på grund av en så banal sak som att jag drack en kopp med mycket bra och gott te på café tidigare idag. På Café Karma i Kungsbacka vet de tydligen hur man gör gott te, vilket tyvärr är alltför sällsynt, nämligen:

 

1. Ta en stooor mugg (små fjuttiga kaffekoppar går fetbort).
2. Fyll tekulan max till hälften (det måste få plats att svälla och vattnet måste kunna komma åt ordentligt).
3. Låt inget bôs ligga emellan när du stänger tekulan (utläckta teblad vill man inte få i munnen).
4. Lägg i tekulan först och häll sedan på vattnet (vattnet får inte hinna svalna och man vill ha turbulens för styrkans skull).
5. Ha riktigt hett vatten (annars blir teet blaskigt), (gäller svart te).
6. Häll på rikligt med vatten, men inte för mycket (om kunden vill ha mycket mjölk i - översvämning är besvärligt).
7. Gör detta innan du tar betalt, så hinner teet dra tillräckligt länge (svagt te = usch).

Enda missen var att jag lyckades synka med en spädbarnskör, men det finns ju värre saker än så som kan gå fel. Jag undrar dock: Varför är det så ont om caféer som kan konsten att göra bra svart te?

I morse undrade jag först om jag fått loppbett på låren, men mindes sen slånbärsutflykten igår. Jag var faktiskt ute i rätt tid, efter första frosten, men det var tydligen en hel hop andra som varit där innan - aja baja! - och länsat! Det var väldigt nertrampat runt buskarna vid ”mitt” ställe och väldigt avplockat, men tittar man högt och lågt och inuti och framför allt under, så finns det. Jag fick ihop så det räckte att göra detta godis – men blev också rejält stucken. Taggarna är sylvassa och jag undrar om de inte har hullingar också. Tänkte i alla fall att det nog var slånbärstaggar i Jesu törnekrona.

frostnupna slånbär

enkelt rödvin

farin

1. Skölj bären, lägg dem i en glasburk med tättslutande lock och fyll på med så mycket vin att det täcker ordentligt.

2. Låt stå i rumstemperatur ungefär en vecka. Skaka burken lite då och då.

3. Sila av vätskan, mät och häll i en kastrull. Tillsätt lika mycket farin som den uppmätta vätskan och låt det smälta under långsam svag uppvärmning. Fyll på flaska.

Vinner på att lagras ett par månader. Håller lääänge – om man kan låta bli den. God på glass och andra efterrätter, jättebra i såser där man vill ha lite sötma med karaktär, speciellt till viltkött.

/ Sigbritt Ernald

Nästa gästbloggare kommer främst att skriva om mat och dyker förhoppningsvis upp här med jämna mellanrum i framtiden. Hon har även en egen blogg som ni kan kolla på här. Så här presenterar hon sig själv:

Författare med mera (bland annat lärare och kallskänka). Från bondgård/jordgubbsodling i Grönahög där jag lärt mig att laga mat, plocka svamp, slakta, ta vara på allt och respektera jorden. Har uppnått en respektabel ålder och en viss visdom.

Som sagt var jag på guidturen "Det fula Göteborg" häromveckan. Här kommer några bilder därifrån. Trots allmänt skydda material som betong, korrugerad plåt och aluminium kan man alltid hitta inspirerande detaljer och former - även i 1970-talets okänsliga brutalism.

Foto: Lena Grön.