artefakt

 

Jag älskar te - helst svart, ganska starkt och med mycket mjölk. Normalt häller jag nog i mig fem koppar om dagen. Jag har aldrig varit jättemycket för kaffe. Visst dricker jag kaffe men oftast på café eller på jobbet (för att det är enklast så). På café brukar jag välja kaffe nästan bara för att slippa för svagt/för kallt/för trist te. Men när jag för ett tag sen jobbade på Bagaren och Kocken blev jag bokstavligen beroende av riktigt bra kaffe och fick äntligen lära mig lite mer om kaffets underbara värld. En mustig espresso sitter ju aldrig fel och jag blev naturligt-

vis sugen på att köpa nån riktigt bra och snygg espressomaskin. Frågan var vad jag skulle med en sån till, egentligen? Ett gäng tusenlappar för en maskin som jag dels inte har plats för och dels möjligen skulle använda på sin höjd en gång i veckan. Dessutom ”måste” jag ju i så fall ha en kaffekvarn också...

 

Den perfekta lösningen för mig insåg jag till slut vore en så kallad Handpresso. Eftersom jag är en ”friluftswannabe”, som lyckas komma ut på kanothajk kanske i alla fall vartannat år, vore det en perfekt och kul överraskning att slänga fram efter den frystorkade middagen. Eller ta med på stranden, på grillfest etc. Det avgjorde helt enkelt saken - plötsligt var den en friluftspryl och inte bara en onödig och lyxig statuspryl! Jag insåg att risken var stor att den kanske bara skulle vara rolig i början och sen hamna i nån låda tillsammans med alla andra överskattade köksprylar. Faktum är dock att sedan jag skaffade den för ett par månader sen har jag i princip använt den dagligen. Den är bara så himla bra - snabbare än bryggare och vanliga espressomaskiner, det blir godare än snabbkaffe eller pressokaffe, det blir inget kladd och den är lätt att rengöra. Pumpa upp, koka upp vattnet, stoppa i en pod och tryck på knappen. Omedelbums är den underbara lilla bruna skvätten klar och livet är gött igen. Superenkelt och supergott.

 

Även om den ser ut som en blandning mellan en cykelpump och nån mycket märklig sexleksak är den dessutom snygg! Den har blivit min absoluta favoritpryl som jag prompt måste ta fram och visa upp så fort jag får besök, och jag är galet glad att jag gav efter för köpsuget!

 

 

Foto: Lena Grön.

 

Efter en intensiv helg med bokmässa, höstfest och soffbyte blir jag en smula sugen på lite klassisk nattamat. "En liten Jansson" kanske. Men så här kring midnatt är det ju inget jag tänker ställa mig i köket och slänga ihop på en höft. Det lär bli ännu en knäckemacka med leverpastej. För några år sedan när jag var lite kvällssugen och längtade efter fett, salt och kött (!) tänkte jag kalasa på en burk klassisk härlig norrlandspölsa. Förfärligt gott trots eventuellt tvivelaktiga ingredienser. Särskilt med lite stekt potatis, stekt ägg, inlagda rödbetor och massvis med timjan.

I min värld är rödbetorna fullständigt oumbärliga, så när jag upptäckte att de var slut blev jag en smula förtvivlad. Burken var redan öppnad och jag var galet sugen. Lingonsylten var också slut, ättiksgurkan smakade ingenting ihop med pölsan... Pesto borde funka, tänkte jag! Vissa talar om att en del smaker "gifter sig med varandra" - i det här fallet var det omedelbar skilsmässa! Helt ärligt talat var det det läskigaste jag nånsin smakat. Jag vet inte riktigt vad som hände, men det enda jag kan säga var att det smakade kräks. Spya. Det var bannemej äckligare än både sur haj och svartsoppa. Gör ALDRIG om mitt misstag! Vilken är den läskigaste smakkombination ni har råkat ut för?

Jag måste bara göra er uppmärksamma på att Sveriges bästa och elakaste satirtecknare besöker Bok- och Biblioteksmässan nu till helgen - Hans Lindström. En riktigt, riktigt cool kille! Har jag någon idol över huvud taget nu för tiden så är det han. I fjol lyckades jag på äkta fjortisvis knipa honom i montern och få ett vackert idolporträtt på oss tillsammans. Nästan bättre än när jag fick stå på scen med Rally häromåret...
Missa honom inte när han signerar sina verk imorgon fredag kl 17-18 och på lördag kl 15-16, i monter A01:42 på Svenska Mässan här i Göteborg.



Lägg märke till hur jag liksom krampaktigt klamrar mig fast i hans axelvadd...
(Foto: Kartago Förlag, 2008)

 

Ikväll har jag varit på en riktigt rolig guidning på temat "Det fula Göteborg". Carina Sundqvist på Inspirationsbyrån guidade i en dryg timma runt omkring Östra Nordstan och kvarteren runtom. Det var otroligt kul att verkligen titta på byggnaderna med andra ögon och få veta lite mer om historien bakom - hur det såg ut förr, varför det ser ut som det gör nu etc. Faktum är att hela Östra Nordstan, som bestod av ett hundratal blandade mindre byggnader, jämnades totalt med marken på 1960-talet och ersattes med splitter nya fantastiskt brutalistiska skapelser i den nya tidens moderna material... Till exempel är en av fasaderna klädd med en sorts aluminiumplåt som är bearbetad så att den snarast ser ut som skiffer. Formen på fasaden har mer gemensamt med ett utomjordiskt rymdskepp än omkringliggande äldre byggnader. Otroligt fascinerande - både snyggt och skrämmande.

 

För den som blir intresserad av att veta lite mer om hur det såg ut innan allt revs kan jag rekommendera en bok som heter "Göteborg före grävskoporna". Jag kan också verkligen rekommendera Inspirationsbyrån som har flera göteborgsguidningar på olika teman att välja på. Förutom att Carina är väldigt trevlig och kunnig är hon en inspirerande och underbar entusiast! (Bilder från det hela kommer förhoppningsvis före helgen!)

 

 

 

 

 

 

Foto: Skärmdump från www.garellick.se

 

 

Fräna prylar i köket är inte ett måste för att nå bra resultat, men det gör det klart roligare och smidigare att laga mat. Idag har jag äntligen fått min superduperstavmixer från Bamix, vilket passar grymt bra nu när hösten smyger sig på – soppornas förlovade tid!
Släng ihop lite blandade grönsaker, nån sorts lök, kanske lite potatis, och så vidare i halvsmå bitar i en kastrull med vatten (bara så det täcker). Tillsätt gärna vitlök, pressad citron, örtkryddor (sist av allt om de är färska) lite buljong (helst utan natriumglutamat), salt & peppar och koka under lock i 20-30 minuter. Kör ner stavmixern i soppan en sväng och mixa bara så att ungefär hälften av grönsakerna mosas sönder. Blanda ner mjölk, crème fraîche eller liknande och smaka av. Tokenkelt och galet gott!

 

Jag fick möjligheten att vikariera som lärare i bl.a. måleri och teckning på en folkhögskola alldeles nyligen. Efter ett par veckors strikt perspektivtecknande skulle eleverna äntligen få ägna sig åt fritt måleri med akrylfärger. Den ansvarige läraren hade plockat fram ett gäng färger som de skulle använda - en kall röd, en varm röd, en kall gul, en varm gul, en kall blå, en varm blå, en kall grön och en umbra. Jag förklarade pedagogiskt vilka färger som ansågs vara varma respektive kalla, men när jag kom till de blå nyanserna blev jag plötsligt lite ställd.

 

 

Traditionellt anses en rödaktigt blå (som drar lite åt lila) vara varm, och en grönaktigt blå (som drar åt turkos) anses vara kall. (Åtminstone här i Sverige.) Men jag insåg just där och då att jag helt ändrat uppfattning sen jag läste färglära för 15 år sen. Dels hänger det naturligtvis på exakt nyans, omgivning, ljus etc men det kan också vara till exempel kulturellt betingat. Jag hade en gång en klasskamrat som var från Guatemala och han ansåg att turkosa nyanser var varmare än lila dito. Detta tyckte jag då var närmast chockerande, men efter att ha jobbat i tapet- och färgbutik i 2,5 år håller jag nu med honom. Väljer man två blå färger med samma mättnad, med samma mängd vitt i etc, som drar åt lila respektive turkos, och färgsätter ett helt rum, tycker åtminstone jag att den lilaaktiga ger rummet en kallare känsla än den turkosaktiga. Naturligtvis är upplevelsen av färg väldigt individuell, såväl ålder som kön kan påverka. Men det enda sanna i detta fall är att ingenting är rätt och ingenting är fel. Färger är grymt fascinerande!

 

( Den färglära jag håller mig till är NCS - Natural Color System)

 

De flesta recepten på strömming håller sig inom en rätt snäv uppfattning om vad strömming passar ihop med. Men jag har alltid haft problem med smörstekt strömming; jag tycker det både luktar för mycket och smakar för likadant, oavsett vad man serverar till. Ibland är det självklart gôrgott med stekt strömming, mos och lingon, men inte för ofta.

Inspiration till att göra något annat fick jag när jag i Italien köpte en liten bok om pesce blu, alltså blå fisk. Blå fisk är t.ex. tonfisk, svärdfisk och annan fisk med mörkt kött. Vi har faktisk också sådana här i Sverige, nämligen makrill och strömming. Så jag inspirerades att göra strömming på italienskt sätt, och resultatet blev mycket annorlunda och inte alls särskilt ”strömmingsaktigt”.

 

Börja med att göra en god tomatsås. Stek lök och vitlök i olivolja, tillsätt krossade tomater eller andra burktomater, hackade svarta oliver (inte de svarta gummikulorna utan kärnor, utan kalamate eller andra som smakar oliv), finhackad eller riven rotselleri och dito morötter. Krydda med salt, peppar och timjan (eventuellt lite finhackad röd chili) och låt puttra ett par timmar. En tomatsås kan aldrig koka för länge!

När såsen är klar, koka ris eller skär upp gott grovt bröd - eller vad du nu vill ha som tillbehör.

Vänd strömmingsfiléer i vetemjöl och stek dem i olivolja (snåla inte!) i en lagom het panna. Hur länge beror på storleken, men två-tre minuter på varje sida brukar räcka. De ska få lite färg.

Servera genast och knappa upp en kall pilsner eller häll upp ett glas robust rödvin.

 

Receptet är utan exakta mått, för det kommer sig inte så noga. Testa, variera efter egen smak och tycke (och vad som finns i kylen). Såsen borde även passa till stekt makrill.

 

/ Orla Vigsö

Orla Vigsö är först ut bland gästbloggarna. Klart man favoriserar en svåger... Så här presenterar han sig själv:

F.d. dansk, numera naturaliserad svensk. Översättare av Arne Anka, Pondus och diverse franska filosofer. Gillar Terry Pratchett och att laga mat, försöker få äldsta dottern (3 år) att bli svampfrälst. Får Boursin på dagens baguette genom att vara docent på Örebro universitet.

Äntligen drar jag igång en egen blogg – som alla andra… Denna blogg är dock tänkt att vara ett komplement till lite tjusigare och tillrättalagda bloggar och kommer huvudsakligen handla om design, foto, inredning, mat osv. Inga unika ämnen men förhoppningsvis lite stökigare och mindre stilrent. Kanske nåt hemma-hos-reportage i ett udda eller helt vanligt hem. Tips på spännande butiker som ligger långt från shoppingstråken. Rent filosofiska tankar om design. Knasiga fotoprojekt. Kanske poesi. Resereportage. Härliga recept på riktigt mumsig mat. Trendigt eller inte trendigt. Här kan det också dyka upp serier, filmklipp, poesi, musik, mode, konst… Ganska brett helt enkelt, nästan vad som helst som kan rymmas inom begreppet kultur - och lite med glimten i ögat. Spretigt helt enkelt, ungefär som jag själv.

Med tiden (kanske till och med mycket snart) kommer det att dyka upp diverse gästbloggare från min omgivning. Bland folk runt omkring mig finns så många intressant och olika kompetenser, så det vore synd att inte dela med sig av dem. Jag tror på vinna-vinna - vi alla vinner på att samarbeta istället för att betrakta varandra som potentiella konkurrenter. Bloggen kan bli ett forum där man kan uttrycka sina åsikter eller dela med sig av sina tankar och upplevelser. Genom gästinläggen kan nya kontakter uppstå och kanske roliga diskussioner och debatter i blogginläggsformat! Jag vill låta bloggen utvecklas - det som börjar som en blogg kan lika gärna bli en webbtidning eller ett aktivt nätverk…

Artefakt = föremål som formats av människa

Foto: Lena Grön.